Hannastjärna

Jag har upptäckt en sak..
Att när jag cylar till jobbet får jag nästan tvångstankar att jag ska följa efter vissa personer och se var dom tar vägen och vad dom gör. Framförallt några, man möter ju och ser i princip samma personer varje morgon. En dam, jag kallar henne damen som passar så bra i rött. Hon ser liksom så trevlig ut, hon jobbar nog på nått kontor någonstans och pysslar med ekonomi.
Sen har vi Tönten, det är en kille som verkar ha nått behov att att cykla om alla människor som kommer i hans väg så han trampar på som en galning, men sedan kommer alla ikapp honom iaf vid rödljusen. Då får han jussom börja om igen. *s*

Sen har vi gubben med Biltemaväskorna på pakethållaren, han verkar inte ha något i dom någon gång men dom sitter där som en liten markering att "här är jag och jag brukar frakta massor på min cykel".
Sedan har vi kvinnan som jag alltid tror har en cykelhjälm i cykelkorgen tills jag upptacker, och detta sker varje dag på hemvägen, att det är en ryggsäck. Visst,  nu vet jag jua tt det är en ryggsäck, men det ser verkligen ut som en hjälm, och jag tänker ofta att det verkar så onödigt att ha den i korgen och inte på huvudet..

Sedan kan man ju reta sig tillvansinne på många puckon ute i cykeltrafiken också. Dom medelålders damerna som envisas med att cykla i bredd och babbla på, i sakta mak också, så att man inte kommer om. Sedan dom som inte kan markera med armen att de ska svänga. På vissa ställen håller man ju fan på att krascha in i folk när man inte vet var dom ska ta vägen.

På jobbet går det bra iaf. Jag har bara två sälj kvar till, sedan är budgeten klar. Skönt, skönt. Idag och i morgon blir det lugnt på säljsidan, jag har nämligen kommit med i en liten testgrupp här på jobbet. Vi ska få ett nytt säljstöd som vi ska testa och komma med synpunkter på. Oj, vad skoj, men lite jobbigt med då man får tänka om alldeles jämfört med det vi använder idag.

Snart är det Marken, satan vad jag längtar...